Etiketter

, , ,

Som ni förstår av rubriken så handlar detta inlägg inte om en utflykt under de senaste dagarna. Det är nämligen snart tre veckor sedan jag anslöt till de två fotokompisarna från mellersta Skåne som planerat in en helgtur långt upp i Småland. Jag nöjde mig med en dag, medan de tillbringade helgen där med Västervik som basläger. När jag och hustrun anlände till deras bokade campingvagn på lördagsförmiddagen blev det förstås fika och planering av dagen. Valet, i det strålande försommarvädret, föll på naturreservatet Hulöhamn-Vindåsen någon mil nordost om Västervik. Efter ankomst till denna plats och en inledande förvirring om väderstreck och informationsskyltens kartbild över området strosade vi in genom grinden med ryggsäckar innehållandes för ändamålet lämplig utrustning. Till det räknas allt från minneskort till termos, mackor och fikabröd. Vi passerade strax ett stort antal kor och kalvar, en del nyfikna, andra mer reserverade eller smått rädda för oss tvåbeningar.

Efter ett antal kortare stopp på vägen till den nordligaste delen av reservatet hamnade vi ute på klippor i havsbandet. Vägen dit hade bjudit på en del fina motiv, men de var i stort sett omöjliga att skapa någon vettig bild av i det kontrastrika solljuset. Jag trodde jag hade fångat någon hyfsad bild från den sträckan, men nej, det var ingen bild som visade sig fungera i efterhand. Inte ens ett kaosartat motiv som jag såg potential i, men de övriga var minst sagt tvivlande till, visade sig fungera. Till min besvikelse och förmodligen till de båda andras lättnad (eller åtminstone för en av dem). Ute vid kusten lunchfikade vi innan vi åter greppade fotoutrustningen och letade motiv. Och där fanns motiv som hjälpligt fungerade i solskenet. Stenar som låg vackert utspridda på en klippa var väldigt inbjudande, men det har visat sig svårt att göra motivet rättvisa efteråt. Har provat svartvitt och mer eller mindre kontrastrika varianter i färg). Jag fastnade till slut för en ganska återhållsam färgvariant, men känner mig inte riktigt nöjd.; bilden finns trots allt med i samlingen nedan.

Vi fortsatte därpå vår runda tillbaka mot parkeringen. Efter att ha vimsat lite till följd av bristande skyltning/ledmarkering hamnade efter ett antal fotostopp vid en liten båthamn. Där satte vi oss för att eftermiddagsfika på en brygga. Där förlorade jag min kaffemugg och tesked ner i havets djup (2 meter?). Tack och lov var kaffet i termosen urdrucken, så muggen och skeden fick stanna kvar på botten. Medan de andra fortsatte fikandet (eller slappandet) passade jag på att fånga några motiv på och runt sjöbodarna. Därpå åkte vi tillbaka till Västervik, åt middag på en av alla uteserveringar i den mysiga hamnen, innan vi avslutade kvällen med fotografering från och av de solvarma klipporna vid Lysingsbadet. Kvällsljuset var förstås fint, kvällen sommarljum och havet i princip spegelblankt. Denna stund skulle kunna beskrivas som magisk. Men underbart är kort, det var strax dags att åka hemåt… På hemfärden funderade vi på varför vi inte besöker Västervik oftare. Det är ju inte längre dit än till exempelvis Österlen eller Kullen. Varför känns det naturligare att åka dit än åt nordost? En fråga utan något riktigt bra svar. Hur som helst, besöket i Västervik gav mersmak!

[Klicka gärna på valfri bild och bläddra mellan bilderna, det ger en bättre upplevelse!]

Annonser