Att planera inför fotoutflykter är trevligt. Botaniseringen bland beskrivningarna av naturreservat på länsstyrelsernas webbplatser är oftast inspirerande, även om mängden och typen av information kan variera från naturreservat till naturreservat, från länsstyrelse till länsstyrelse. Med hjälp av informationen från dessa webbplatser och kartor på webben bygger man upp en mental bild över hur det ser ut på platsen. Ofta uppfylls förväntningarna, men i bland blir det en liten besvikelse.
Just en känsla av lite besvikelse kände vi härom helgen vid det första stoppet av de tre planerade i Uppvidinge kommun: naturreservatet Änghults björkhage vid Änghultasjön, Klavreström. Det naturreservatet kommer säkert mer till sin rätt på våren, men någon bild hamnade på minneskortet i vilket fall som helst!
Nästa stopp, och utflyktens huvudmål, var Getaryggarna. Det är ett mycket inspirerande vildmarksområde en liten bit norr om Klavreström. Stora höjdpartier, branta sluttningar, sankmarker, öppen skogsterräng m.m. Ett mycket trevligt naturreservat med andra ord, om än bitvis lite jobbigt att ta sig fram genom.
Det tredje och sista stoppet skulle ha varit Kulla naturreservat söder om Lindshammar, men den vägen vi planerat att åka hade en fordonstrafik-förbjuden-skylt vid kanten. Hrm. Det skulle bli en lång omväg att försöka sig dit från norra sidan, dessutom såg den vägen riktigt liten ut på kartan. Så det blev omfallsplanering. Vi tog fram reservlistan och fastnade snabbt för Soldatmossen, några km sydväst om korsningen väg 31/37. Här hade vi lite svårt att efter ha parkerat bilden baxa oss fram till själva naturreservatet, som mest är en bevuxen mosse (eller vad den rätta benämningen nu är). Men dess ”mossbullar” var trevliga!
Grönt (Änghults björkhage)
Fallna (Getaryggarna)
Eldigt (Getaryggarna)
Lockelse (Getaryggarna)
Förmultning (Getaryggarna)
Mossbullar (Soldatmossen)
Solfjäder (Soldatmossen)